Då man talar om en skilsmässa så finns det nästan alltid faktorer som kan leda till konflikter och tvister. Dels så handlar det om materiella saker. Vem har rätt till vad? Vem ska bo kvar i huset, vem ska ha bilen och vem ska ta hand om sommarstugan? Utöver detta kan även det rent ekonomiska leda till infekterade tvister. Hur fördelas tillgångarna vid en bodelning och hur mycket ska egentligen respektive part ha rätt till?
Man kan även peka på andra faktorer som bakomliggande till en tvist och en konflikt. Barn är givetvis en sådan. Tyvärr ser man att antalet vårdnadstvister ökar i Sverige och där barnen, som en följd av detta, riskerar att hamna i svårigheter. Ett gift par som skiljer sig har per automatik fortsatt gemensam vårdnad om barnen, men många par har svårt att få detta att fungera rent praktiskt efter skilsmässan. Något som innebär att man söker ensam vårdnad och därigenom också inleder en vårdnadstvist.
Från rättens sida så ser man alltid till barnens bästa och utgångspunkten i detta är att båda föräldrarna ska ha lika stor del i beslut rörande barnets framtid. Något som innebär gemensam vårdnad och om en vårdnadstvist tar vid så finns också andra möjligheter att hitta en lösning. En av dessa handlar om samarbetssamtal som erbjuds av kommunen. Vid ett sådant så ges man möjligheter att hitta vägar till en bättre kommunikation och förhoppnings, i slutändan, en lösning som är till gagn för alla parter – utan att tvisten behöver nå domstol.
Husdjur räknas som lös egendom
En annan vanlig konflikt handlar om husdjur. Vem ska ta hand om hunden i samband med en skilsmässa? Här finns vissa saker att ta i beaktning. Först och främst så finns det i en juridisk mening ingen som helst skillnad på en hund och en möbel. Hunden likställs med exempelvis en soffa, en fåtölj eller ett matbord och räknas som lös egendom. Har ingenting annat avtalats så kommer hunden således att räknas in i den lösa egendomen i samband med bodelningen. Huvudregeln är emellertid att den person som köpt hunden i fråga också ska ha rätt till djuret i samband med bodelningen och värdet ska räknas av från ägarens lott. Vilket inte alltid blir fallet.
Skillnaden vid en konflikt om ett husdjur och exempelvis en sådan som handlar om barnen är att den förra aldrig kan förvandlas till en vårdnadstvist i en rent juridisk mening. Det är upp till makarna att komma överens och om man inte klarar av detta så kan man anlita en extern bodelningsman som avgör vem av dem som kommer att ge hunden de bästa förutsättningarna i framtiden.
Det man bör veta är följande: en hund kan klara sig utmärkt även i två olika hem. Det går således att ha gemensam vårdnad om ett husdjur och låta hunden känna samma kärlek som tidigare – men under två olika tak. Faktum är att detta ofta är den bästa lösningen. Det kan vara traumatiskt att slita upp hunden – eller ett annat husdjur – från rötterna. Man bör i första hand söka den lösningen.